Med start på 1200-talet gryr missnöjet inom den katolska kyrkan och en vitt grenad rörelse som vi idag kallar ”reformationen” spred sig i Europa och kulminerar på 1500-talet. Renässanspåvarnas vandel påminde stundtals mera om dekadenta furstars än om andliga ledare. Världsliga intressen påverkade många biskopsutnämningar samtidigt som alltför många biskopar nyttjade sin ställning för att gynna släkt och vänner. Vad som börjat som något internt leder till att delar av den kristna kyrkan helt bröt med påvedömet.
Drivande är profiler som Erasmus av Rotterdam och Martin Luther, men också världsliga ledare som t ex Gustav Vasa på hemmaplan, som ser en chans att få ökat inflytande över kyrkan, men också att konfiskera mark och egendom.
I de protestantiska områdena i Tyskland blev det en brutal omstöpning där klostren upplöses, marken konfiskerades och vingårdarna splittrades på nya ägare, som furstliga domäner, delstater, adelsmän och förmögna borgare. Många av dagens tyska städer äger och arrenderar än i dag ut vingårdar som har sina rötter i gamla klostervingårdar.
Kyrkan kom att äga (och äger fortfarande) mycket mark – men den brukades inte av präster utan arrenderades ut till bönder. Arrendet kunde betalas i pengar, jordbruks- och hantverksprodukter eller i vin.
Eftersom Frankrike förblir katolskt fortsätter munkarna att äga vingårdar i ytterligare nästan 300 år. Det är först under franska revolutionen 1789 som staten beslagtar kyrkans egendom. En ny arvs-lagstiftning införs dessutom som över generationer splittrar ägor till den komplexa mosaik som t ex Bourgogne är idag.
Kunskapen som samlats i klostren bevarades dock på många håll, med kartor och skördeanteckningar m.m. När staten tog över följde ofta hela arkiven med och forskare kan idag följa en och samma vingård över 800–1000 år.
Reformationen gjorde vinet världsligt och vinet blev en ekonomisk tillgång. Privata vinodlare drev innovation och konkurrensen ökade, marknaden börjar spela större roll och på många håll ser vi under 1600-talet början på den moderna vinindustrin.
Eftersom Spanien aldrig genomgick någon protestantisk reformation fortsatte klostren ostört. Skiftet kommer först på 1800-talet med flera stora konfiskationer av kyrkans egendom – s.k. Desamortización. Tusentals kloster miste sin jord och vingårdar såldes till adel, handelsfamiljer eller lokala jordbrukare. Det blev Spaniens motsvarighet till franska revolutionens försäljning av kyrkojord.
Priorat (se förra posten) är slående exempel. Kartusianerna vid Scala Dei byggde upp regionen under nästan 650 år – men1835 upplöstes klostret och marken såldes. Vinodlingen i dessa karga trakter upphörde och uppstod först på 1950-talet när en grupp pionjärer återskapade de gamla vinodlingarna, med fantastiska resultat.
