Grekerna gav vinet filosofi och mytologi. Romarna byggde en infrastruktur.
Grekerna såg i vinet en väg till extas och gudomlig inspiration. Romarna såg samma dryck och frågade hur den kunde odlas bättre, transporteras längre och beskattas effektivare.
När romarna övertar den grekiska gudavärlden blir Dionysos Bacchus. Dionysos representerar de krafter som ligger utanför människans kontroll. I många myter framstår han nästan som en utmanare till den etablerade ordningen.
Romarna var betydligt mer ambivalenta till Bacchusdyrkan än vad grekerna var till Dionysoskulten. Senaten slog ned på de bacchiska kulterna - inte för att man ogillade vin; romarna älskade vin - men man var oroliga för hemliga sammankomster, okontrollerad religiositet och alternativa maktcentra.
Grekerna såg Dionysos som en gud som ibland måste få skaka om samhället. Romarna såg samma krafter och tänkte "det här kan utvecklas till ett politiskt problem."
Där grekerna frågade: vad händer med människans själ när hon möter det gudomliga? frågade sig romarna: hur bidrar detta till samhället, familjen och staten?
Vinodling och handel med vin grundlades av grekerna, fenicierna och i viss mån egyptierna.
Det romarna gör är att de industrialiserar, standardiserar och geografiskt sprider vinodlingen över en enorm del av Europa. Romerska legioner, kolonister och handelsmän tog med sig vinrankor till områden som Bordeaux, Bourgogne, Rhônedalen, Mosel, Rioja.
Med romarna kommer vetenskaplighet och systematik i vinodling.
Columella skrev De Re Rustica, ett av antikens mest omfattande verk kring jordbruk. Han behandlar bland annat druvsorter, beskärning, jordmån, skördeuttag och lagring. Detta är världens första systematiska vinodlingsmanual.
Romarna lägger också grunden till det som idag kallas terroir. Man noterade att olika jordar gav olika resultat, att vissa sluttningar var bättre än andra och att vissa regioner producerade högre kvalitet över tid.
Författaren och filosofen Plinius den äldre dokumenterade vinregioner, kvalitetsnivåer och odlingsmetoder på ett sätt som lägger grunden för modern vinlitteratur i sitt encyklopediska verk Naturalis Historia.
Plinius beskriver vissa viner som överlägsna andra. Till exempel hyllades det Falerniska vinet från Kampanien som imperiets finaste. Man kan se det som en förlaga till våra moderna kvalitetsklassificeringar.
(Hans nyfikenhet kring naturfenomen för honom till vattnen utanför Pompeji för att närmare studera Vesuvius utbrott år 79, där han avlider efter att ha inandats giftiga gaser.)
När Västrom föll på 400-talet försvann inte denna kunskap. Den levde vidare i kyrkan och klostren. Benediktinerna och cistercienserna byggde i många avseenden vidare på de romerska grunderna när de tar vinet genom medeltiden.
Detta är del i en serie betraktelser kring vad religion har betytt för vinets uppkomst och status. Varmt välkomna att kommentera, korrigera och komplettera! 🍷☀️
