Att prova och bedöma vin – metoder, betygsmodeller och vanliga missuppfattningar
Alla vinpublikationer har betygs- och poängsystem som syftar till att guida läsaren i frågor om kvalitet och – ofta – prisvärdhet.
De flesta internationella bedömare använder en 100-poängsskala, en effekt av att den legendariske Robert Parker envetet använde skalan från slutet av 70-talet och efter att blivit den helt dominerande rösten under 80-talet kom de flesta andra att följa efter.
De ledande tidningarna Decanter, Wine Advocate och Wine Spectator använder 100-poängsskalan för att ange ”absolut kvalitet”. Högsta poängen beskrivs så här på Wine Advocate:
“96 -100: An extraordinary wine of profound and complex character displaying all the attributes expected of a classic wine of its variety. Wines of this caliber are worth a special effort to find, purchase and consume.”
I svensk kontext används olika modeller.
Munskänkarna och DI Weekend använder en 20-poängsskala och kompletterar med en liten symbol som anger ”prisvärdhet”. Andra, som Anders Melldén i SVD använder tärningens skala 1-6 och Expressens Allt om Mat ger en till fem getingar.
Hur provas vinerna? Oftast provas vinerna ”öppet”, dvs de som provar vinet vet vilket vin de har i glaset och fokuserar helt på att bedöma kvaliteten: balans, intensitet, komplexitet, längd… Oftast provas ett antal liknande viner (samma druva, samma region eller en viss prisklass) parallellt för att kunna bedöma kvaliteten i ett meningsfullt sammanhang.
När brittiska tidskriften Decanter ska dela ut sina årliga Wine Awards har över 10 000 viner provats blint. Vinerna har provats i undergrupper efter ursprung och stil, t ex Champagne, mousserande från andra regioner än Champagne, röd Bordeaux, vita viner från Loire, Pinot Noir från Nya Zeeland etc. Varje kategori prövas av minst tre olika domare och deras betyg sammanvägs för att ge så stor objektivitet som möjligt.
Och varför gör man det blint? Syftet är att undvika att bedömningen påverkas av förutfattade meningar, personliga preferenser eller varumärkes-inverkan.
Alla bedömare använder samma metod för att prova och bedöma och de flesta har genomgått någon form av utbildning där man lär sig en systematik. Om man som jag tagit sin sommelier-examen på Restaurangakademin har man fått lära sig den engelska WSET3-modellen. WSET Systematic Approach to Tasting® (SAT) | Wine & Spirit Education Trust
Under höstens kurs Vinresan kommer vi att ägna lite tid åt en förenklad modell som har samma grundstenar som WSET, kompletterat med ett par olika ”dofthjul” som ger ledtrådar till vad man kan leta efter för doft och smaker i vinerna. Och vi kommer resonera om hur höga poäng och högt pris på vinet samvarierar – eller inte gör det!
