Anden i flaskan (2): Vin i antikens Grekland – från rationella samtal till extas
I det antika Grekland möts två motsatser: den extatiska religionen och det rationella tänkandet. Vinet finns i bägge - både en väg till gudomlig inspiration och ett redskap för filosofisk reflektion.
Ingen mytisk gestalt är mer förknippad med vin än Dionysos, som inte bara var vinets gud. Han representerade också fruktbarhet, livskraft, teater och konst till ytterligheter som extas och gränsöverskridande upplevelser.
För grekerna var vinets berusande kraft något nästan övernaturligt. Hur kunde några enkla druvor förvandlas till en dryck som förändrade människors sinnesstämning, känslor och beteenden? Dionysos var förklaringen.
Hans kult innehöll inslag av hänförelse, musik, dans och ibland ett mystiskt upplösande av vardagens ordning.
Men för grekerna var vin inte bara en dryck utan också ett tecken på kultur. Barbarer drack enligt grekisk föreställning vin "som det var", medan civiliserade människor blandade det med vatten. Vin skulle inte drickas för att förlora kontrollen, utan för att kultivera människan.
(Det fanns sannolikt en dubbel funktion här – eftersom alkohol dödar bakterier så blir vattnet säkert om det innehåller en större mängd vin. Romerska soldater hade vin i sina läglar på fälttågen delvis för att kunna bekämpa oönskade bakterier i vattnet de behövde dricka. )
Det kanske mest inflytelserika grekiska bidraget till vinets kulturhistoria är symposiet. Efter måltiden samlades män ur samhällets elit för att dricka vin, diskutera politik, poesi, kärlek och filosofi. Det mest kända exemplet är Symposion av Plato, där deltagarna diskuterar kärlekens natur under en vinfest.
Sokrates framställs ofta som måttfullhetens härförare. I flera antika källor beskrivs han dock som kapabel att dricka stora mängder vin utan att förlora sitt omdöme. Men det viktiga är inte mängden, utan självkontrollen. För Sokrates var inte målet berusning utan öppenhet, friare tankar och att komma till nya insikter.
Vinet hjälper oss att slappna av och öppna oss inför främlingar och nya perspektiv. Idag vet vi mer om hur alkoholen påverkar prefrontal cortex, ordningsmannen i hjärnan.
Efter ett glas vin lutar han sig tillbaka och ger oss lite större handlingsfrihet. Med för mycket alkohol går han hem och risken ökar att vårt beteende blir allt mindre salongsfähigt.
Än idag finns samma spänning mellan vinet som festens och känslornas dryck och vinet som följeslagare till samtal, eftertanke och kultur. Bägge aspekter har fört civilisationen framåt, men måttfullheten har mindre externa skadeverkningar…
Detta är del två i en serie betraktelser kring vad myter, gudar och religion har betytt för vinets uppkomst och status. Varmt välkomna att kommentera, korrigera och komplettera!
